Elsinorien
Jag flöt. Eller flög. Flöt pĂ„ vĂ„gor av luft. Flög med hjĂ€lp av vingar som inte var mina egna. FĂ€rdades genom den fria luften, buren pĂ„ sĂ€tt som inte var möjliga. Solen var sĂ„ stekande och varm, ljuset sĂ„ intensivt, som att de hinnor som brukade skydda nere pĂ„ marken inte fanns. Att vara drottning Ă€r krĂ€vande. Att vara mamma ocksĂ„. Och Ailsa vill lyckas bra med bĂ„da. Kanske stĂ€ller hon stundtals lite för stora krav pĂ„ sig sjĂ€lv. Tillvaron vĂ€xlar mellan kĂ€nslomĂ€ssigt intensiva perioder och perioder av förlamande saknad och lĂ€ngtan. Till slut blir det för mycket. DĂ„ kommer drömmarna med dimma, drömmar som fĂ„r henne att tĂ€nka pĂ„ den besegrade kejsaren. Ăr han trots allt inte död? Tillsammans med sin Ă€lskade beger hon sig vĂ€sterut, ut pĂ„ okĂ€nd mark, för att finna svaren. Till sin hjĂ€lp har de en mĂ€rklig karta och en urgammal kraft. Viddernas vĂ€v Ă€r den tredje boken i serien om Elsinorien.
