Att drabbas av varg
Det hĂ€r Ă€r den tredje delen av en lĂ„ng rad sanna berĂ€ttelser som kommer direkt frĂ„n mĂ€nniskor som drabbats av varg pĂ„ ett eller annat sĂ€tt. De berĂ€ttar hur angreppen gĂ„tt till, hur djuren reagerat och hur familjen reagerat. Men ocksĂ„ hur man som Ă€gare mĂ„tt med den psykiska och fysiska pĂ„frestningen det innebĂ€r att ha varg inpĂ„ knuten. Man fĂ„r förstĂ„else för vilket merarbete, vilken sorg, vilken uppgivenhet man kĂ€nner och hur övriga konsekvenser efter angreppet tĂ€r pĂ„ djurĂ€gare. Vi fĂ„r lĂ€sa texter frĂ„n jĂ€gare och hundĂ€gare som fĂ„r sina hundar, tillika familjemedlemmar, angripna och dödade. Det Ă€r berĂ€ttelser om hur djurĂ€gare till fĂ„r, getter, nötkreatur, hĂ€star, renar m.m fĂ„r djur angripna och dödade - ibland flera gĂ„nger, under flera Ă„r. En genomgĂ„ende röd trĂ„d i mĂ„nga av berĂ€ttelserna Ă€r att man inte alltid blir betrodd eller vĂ€l bemött av myndigheter - vilket blir en extra psykisk tyngd. "En skugga som försvann. Jag lade upp bössan för att genom siktet se efter, men sĂ„g inte vad det var. Samtidigt sĂ„g jag lille Grim - liggande bakom en sten som om han sov. Snabbt rusade jag fram och slĂ€ngde mig ner pĂ„ marken. Jag kĂ€nde pĂ„ hans mage, nĂ€sa och mun. Hans ögon stod öppna, han var död! Jag bara skrek rakt utâŠ"
