Så här gick det till …

Jag träffade honom i godisbutiken. Han vände sig om och log mot mig, och jag blev så förvånad att jag log tillbaka. Det var ingen godisbutik för barn dock, utan ett ställe man går till när man vill köpa dyr importerad tryffel till chefens fru på grund av skuldkänslor för att man haft sex med honom på en konferens i Milwaukee. Hypotetiskt talat, förstås.

Jag har fått raggningsrepliker många gånger, för det mesta av män med bristfällig finess som tror att det de har mellan benen kompenserar det de saknar mellan öronen. Ibland går jag hem med någon av dem ändå, bara för att det känns bra att åtrå och bli åtrådd, även om det oftast är falskt och de är en besvikelse.

Problemet med att vilja ha någon på riktigt är att det känns som att hälla vatten i en vas full med stenar. Tankarna fyller en och lämnar inte utrymme för något annat. Jag ber inte om ursäkt för den jag är eller vad jag har gjort i – eller utanför – sovrummet. Jag har mitt jobb, mitt hus och mitt liv, och under lång tid har jag inte velat ha något annat.

Inte förrän Dan. Inte förrän nu. Utdrag ur boken:

Jag har sett moln skingras för solen. Jag har sett regnbågar. Jag har sett blommor om morgonen, täckta med dagg, och jag har sett solnedgångar så lysande av eld att de gjort mig gråtfärdig. Och jag har sett Dan le mot mig, med läppar ännu våta av min kyss, och om jag måste välja vilken syn som berört mig mest skulle jag säga att det var den.