Tre klassiker 2

En ljudbok i vår serie “Tre klassiker” i kategorin lättläst för unga vuxna och vuxna.

“Tre klassiker 2” innehåller tre korta berättelser av författarna Elin Wägner, Agnes Von Krusenstjerna och Carl Johan Love Almqvist. Att lyssna på serien Tre klassiker är ett bra sätt att få en inblick i vår bokskatt!

Fikonen ur novellsamlingen Nyckelpigan av Elin Wägner.

Hushållerskan Sofi serverade fikonen till dessert vid middagen som doktorn ordinerat. – De äro så färska och rara, sade hon.

Denna uppgift hade hon icke från fröken hos Graffmans, men Sofi hade det sättet att vilja lägga ut allting. Doktorn blev genast retad över att hon kallade fikonen färska.

Det skulle vara en kvinna till att leva hela sitt liv bland specerier och ha så litet varukännedom. Strävt upplyste han henne om, att färska fikon var något så olikt det hon kom med, som en ung vacker flicka var olik en gammal hushållerska.

Sofi avlägsnade sig sårad, men hade inte hunnit mer än ta kaffekvarnen mellan knäna, förrän hennes husbonde kom utrusande. Hon hade på alla åren knappast sett honom sådan. Efteråt förklarade hon hans tillstånd så: han höll på att gå mitt itu.

Skansen - en berättelse från ”Ladugårds-arrendet” av Carl Johan Love Almqvist.

Dagen efter bröllopet, då Anders Andersson från Vaxmyran och Greta satte sig i kärran såsom ungfolk, åkte det hederliga och välbehållna torparfolket från Grimstahamn, Johan och Katrina, med sin svåger och svägerska, för att följa dem till bo och önska dem lycka på

Skansen. Allt var här uppstädadt så godt, som ske kunde. Härsby-Jan-Jansson hade ditfört sina sex förträffliga kor, hvilka redan råmat ett par omgångar i sina nya bås och derigenom välkomnat hvarandra. Gubben stod sjelf i porten och väntade, för att emottaga ungfolket.

Om Petra Von Pahlen en berättelse ur ”Den blå rullgardinen” av Agnes Von Krusenstjerna.

Petra von Pahlen stod vid fönstret och såg ut. Nere i parken skymtade hon då och då sina två bröder, som promenerade av och an på gångarna.

Nu tala de om Hugos dotter, tänkte hon och knep ihop läpparna.

Så log hon litet. Tänkte hon själv på något annat än den där elva, tolvåriga lilla flickan, som kommit till gården dagen förut? Denna fader- och moderlösa, som nu släktingarna skulle taga hand om. Petra lyssnade. Från rummet ovanför hörde hon små springande steg. Tram, tram, ljöd det genom taket. Petra lutade sig mot fönsterposten.

Hennes hjärta slog snabbt, som om det fått ett viktigt budskap.