Innan hissen stannade rÀckte mamma Alva till mig och tog fram bilnyckeln. "Strunta i barnstolen, bara sÀtt henne i knÀt sÄ Äker vi", sa hon sammanbitet. "Okej", sa jag. Vi sprang mot bilen och kastade oss in. Mamma vred om nyckeln och rivstartade innan jag ens fÄtt pÄ mig sÀkerhetsbÀltet. Jag vÀnde mig om och sÄg pappa stÄ dÀr i den grÄ eftermiddagskylan. Han gjorde inget. Jag tror inte ens han skrek nÄgot efter oss. Han bara stod utanför porten, hundra procent övergiven.
Magdas mamma har Àntligen bestÀmt sig. Det Àr dags att lÀmna. Magda, mamman och lillasystern tar skydd pÄ JordasÄng, ett slags kollektiv och skyddat boende för kvinnor och barn ute pÄ landsbygden. DÀr Àr allt annorlunda: det finns ingen teve eller internet, och helst ska man inte ens ha mobiltelefon. Magda Àr skeptisk först, men ganska snart kastar hon sig in i sitt nya liv. Syster, som Àr den som leder arbetet och bestÀmmer pÄ JordasÄng, blir hennes nya förebild och Magda lyssnar pÄ allt hon sÀger. Samtidigt kommer hon allt nÀrmare jÀmnÄriga Attila, som inte kan nÄgot om mobiler, men Àr bra pÄ att odla. Och att lyssna.
Men det Ă€r visst inte sĂ„ lĂ€tt att lĂ€mna det förflutna bakom sig, trots allt. Kanske kan Magda ta kontakt med pappa en gĂ„ng - bara en gĂ„ng - fast alla sĂ€ger att hon inte fĂ„r? Han Ă€r ju Ă€ndĂ„ hennes pappa âŠ
Sofia Nordin skriver om det hemska och svÄra pÄ ett lÄgmÀlt och nedtonat sÀtt som gör de stora kÀnslorna greppbara och begripliga, utan att för den sakens skull tappa kÀnslan av spÀnning och obehag. Syster Àr pÄ samma gÄng en roman om att vara medberoende och en kÀrlekshistoria som visar att allt inte Àr svartvitt, trots att det först verkar sÄ.