Regnspiran Àr en sÀllsam fÄgel. Andra kallar den tornsvala och glÀds Ät dess djÀrva flykt. I VÀsterbottens obygder bÀr den sitt sÀrskilda namn. Dess ödsliga skri bÀr hud om de stora skeendena djupt inne i livet. Men om detta vÄgar man inte tala, man sÀger bara att den bÄdar regn.
En sÀllsam fÄgel i den lilla byn Àr ocksÄ Linda, huvudperson i denna berÀttelse. I barndomen, stÀlld mellan hÄrdhet och godhet, har hon som barn och som ung blivit en egen och sjÀlvsvÄldig varelse, som inte följer de bud som gÀller andra. Hennes gÀrningar griper lÄngt in i livet för de mÀnniskor som kommer inom hennes rÀckvidd. l sin blinda sjÀlvhÀvdelse blir hon en förödande makt för dem som dras till henne.
Regnspiran har alla de egenskaper som pÄ kort tid gjort Sara Lidmans romaner sÄ lÀsta, diskuterade och Àlskade. Komiskt och tragiskt bildar en oupplöslig förening, liksom i livet. MÀnniskor och hÀndelser Àr sedda pÄ en gÄng i verklighetens kristallklara ljus och i ett mystiskt samband med hemliga krafter i sjÀlen. LÀsaren trÀder in i en vÀrld, som fÄr sin fÀrg av det sÀregna och gÀckande i Lindas vÀsen och i regnspirans skri, men som ÀndÄ i grunden Àr vÄr egen. Regnspiran publicerades första gÄngen 1958.