Den 27 november i Herrens år 1095 predikar påven Urban II inför en entusiastisk folkskara i den franska staden Clermont. Hans utgångspunkt är evangelisten Matteus ord om det nödvändiga i att ta korset och offra sitt liv för Gud. Men hans budskap är krig.

Under många år framåt ansluter sig tusentals västeuropéer, fattiga som rika, till fälttåg i syfte att befria Jerusalem. Krigaren skulle ”ta korsets tecken” och sydde fast ett stort kors på sin klädnad. Symbolen vittnade om korsfararens mod och löfte till Gud, och fick inte plockas bort förrän uppdraget var slutfört.

Ingen medeltida företeelse har blivit mer idealiserad, och ingen har heller blivit mer bespottad. Ofta ser vi framför oss en kung eller en medlem ur aristokratin. Men vem var egentligen korsfararen? Hur levde han? Och hur såg han ut?

För oss i norra Europa framträder korstågen som en kontinental och katolsk företeelse. Men visst fanns det också nordbor som begav sig mot Jerusalem för att utkämpa heliga krig. I Nordiska korståg skildrar Dick Harrison, inlevelsefullt och kunnigt som alltid, personöden från våra breddgrader som ”tog korset”.