Året var 1986. Lotta hade hunnit fylla 18 år och nu stod hon inte ut längre. Hon klev på tåget som skulle ta henne på sitt livs resa till Italien och efter bara ett par dagar träffar hon sin blivande make. En månad senare befinner hon sig i en helt ny tillvaro i pojkvännens familj i ett litet italienskt samhälle med allt vad det innebär. Men hur är det egentligen med de hetlevrade grannarna, de patriotiska svenska väninnorna, den elaka prästen och för att inte tala om den där italienska svärmodern som verkar dyka upp lite varstans?

I denna lättsamma självbiografi, något överdriven men alltid med glimten i ögat och skrattet nära till hands, delar författaren med sig av exempel på situationer som kan uppstå i ett nytt land och i en ny familj med språkförbistringar och initial misstänksamhet från svärmor. En misstänksamhet som övergår till en livslång vänskap, även efter att författaren och maken separerat och hon återvänt till Sverige.

Det här är Lottas Italien.