Edda tappar fotfästet när hon oväntat får sparken från sin tjänst på universitetet. Hon slits loss från sina romantiska fantasier och sin havererade forskning i Stockholm och tackar hastigt ja till ett sommarvikariat på ett bibliotek i Tornedalen. Med några färgglada feelgoodpocketar och sin dyra kaffemaskin sätter hon sig på nattåget - utan en aning om vad hon ska vänta sig.
Det blir en myggig och händelserik sommar under midnattssolen, i sällskap av gamla bekantskaper som den snygge forskaren Colin, och av nya, som den irriterande norrbottningen Ante. Edda gör sig alltmer hemmastadd i det charmiga bibliotekshuset, men kämpar samtidigt för att vinna tillbaka sin gamla karriär på universitetet.
Lantbiblioteket vid älven är en varm, romantisk och gripande feelgoodroman om vänskap som föds i bastun, kärleken till böcker och människorna som läser dem. Och om att grabba tag i sitt eget liv med båda händerna och vägra släppa taget.
Anonym
2024-02-15
inte så bra, uppläsare inget vidare
pia
2022-06-11
Lagom , är vad jag kan känna! Ingen spänning alls! Tyvärr lite tråkig!🫣
Anna
2022-05-05
Det här är en typisk bok i feelgood-genren: huvudpersonen kastas ut på en utvecklingsresa, träffar nya människor, får nya perspektiv på tillvaron, upplever romanser och alltihop är rätt så förutsägbart. Men (och detta gäller verkligen inte alla feelgood-böcker) det här är BRA! Romanen är välskriven med flyt i språket och trovärdig dialog. Författaren Josefin Eman litar på mig som läsare, att jag kan fylla i luckor i skeenden – allt behöver inte stå i texten och göra den nedtyngd. Hon kan berätta en historia, skildra miljöer och känslolägen och hon kan föra resonemang kring livets små, små men betydelsefulla ingredienser. Huvudpersonen Edda är doktorand och det akademiska sammanhanget är beskrivet så att jag köper det. Detsamma gäller den tornedalska landsbygden. Jag har viss insyn i båda miljöerna, så vore det många missar i researchen skulle det skava. Eddas oroliga väsen och oförmåga att stå upp för sig själv får det ibland att krypa i kroppen på mig, men jag får så småningom en förklaring till hennes beteende, en högst rimlig och djupt rörande sådan. Den där enerverande veligheten hos Edda, den hanterar uppläsaren Rachel Mohlin helt suveränt. Jag tycker att valet av uppläsare är genialiskt, för bokens varma humor skulle kunna komma i skymundan om uppläsaren tog texten på alltför djupt allvar. Dessutom uppskattar jag att Rachel Mohlin inte ens försöker säga repliker på så kallad ”norrländska”. Det vet vi hur fel det annars kan bli 😊