Krig och fred kan rÀknas till de riktigt stora verken i vÀrldslitteraturen, och romanen hör till Leo Tolstojs mest lÀsta och Àlskade verk. Mindre kÀnt Àr att han skrev tvÄ olika versioner av den. NÀr han skrivit fÀrdigt den första började han omedelbart pÄ en ny, och det var den andra versionen som sedan publicerades över hela vÀrlden. Den första varianten har dock levt kvar, om Àn i mindre bemÀrkta sammanhang, det vill sÀga i akademiska samlingsverk pÄ ryska. Först 2006, cirka 150 Är efter att den skrevs, kom den ursprungliga Krig och fred pÄ svenska, i översÀttning av Staffan Skott som gett den en modern sprÄkdrÀkt. Vari bestÄr skillnaden, och kan det verkligen vara mödan vÀrt att ge sig i kast med detta verk igen? Skillnaderna Àr flera: bland annat Àr denna version betydligt kortare, den har andra förvecklingar och den slutar pÄ ett helt annat sÀtt. Men inte bara dessa omstÀndigheter Àr anledning nog att Àgna tid Ät den ursprungliga Krig och fred. Det handlar helt enkelt om storartad litteratur, underhÄllande och gripande med sina fÀrgstarka personligheter som Tolstoj sÄ mÀsterligt gestaltar pÄ ett psykologiskt trovÀrdigt sÀtt. HÀr fÄr vi Äter möta den oemotstÄndliga Natasja, den sympatiske cynikern furst Andrej, den taktlöse och okultiverade Pierre Bezuchov som passar sÄ illa i de fina salongerna samt en mÀngd odÄgor och adelsspolingar. Tolstoj prÀglades av ett flammande hat mot kriget, som han kÀnde inpÄ skinnet i Sevastopol under Krimkriget. HÀr tar han lÀsaren rÀtt in i kriget; man fÄr följa bÄde husarer och generaler, kÀnna den stickande krutröken och höra kanonmullret, och man fÄr dessutom bevittna fredsförhandlingarna mellan Napoleon och tsar Alexander. För varje litteraturintresserad person bör översÀttningen av den ursprungliga versionen av Krig och fred vara en hÀndelse av största intresse. Att lÀsa den Àr som att efter mÄnga Är Äterknyta bekantskapen med gamla goda vÀnner; de Àr precis som de var förr, sÄ vÀlbekanta och ÀndÄ inte desamma.