Var inte rÀdd. Det Àr en solskenshistoria.
SÄ inleder berÀttaren Sven Olov den hÀr romanen om sitt liv. Tror vi honom?
I ungdomen intrĂ€ffade ibland oförklarliga blackouter. Numera mitt i livet sker det ideligen, han mörkar dem med komihĂ„glappar och vĂ€gbeskrivningar, undanflykter och vita lögner. MĂ„ste allt oftare gissa var han har varit eller vart han ska. Han Ă€r dĂ€r, och inte dĂ€r. Ăger böcker som han inte minns att han skrivit, möter en frĂ€mling pĂ„ tunnelbanan som pĂ„stĂ„r att de Ă€r gamla vĂ€nner; tillvaron börjar bli lika otĂ€ckt vag som det dĂ€r urgamla ryktet om en hemlig skatt gömd i barndomsbyn.
PÄ den platsen börjar det för övrigt, att vara pojke pÄ en bondgÄrd i utförsbacke. Med en fjÀr, tröttkörd mamma och en alltmer excentrisk lillebror. DÀr barndomens vinterskarpa stjÀrnhimmel fick tanken att svindla. VaknÀtterna var ett förebud, en trÄd mellan tvÄ punkter i ett liv.
Senare den ensamma resan bort frÄn VÀstmanland. Svetsandet, skrivandet, smÀrtan, slitet, sömnlösheten. Fram vÀxer en sjungande, kÀrv och rolig roman om att bli konstnÀr, om att arbeta, misslyckas, Àlska. Om att hela livet försöka lÀmna eller tÀmja Bygdedjuret.