Det Ă€r bara Ă„tta mĂ„nader sedan pappa dog och Amanda undrar om det nĂ„gonsin ska sluta göra ont. Ingenting blir bĂ€ttre av att mamma har bestĂ€mt att de ska flytta frĂ„n Malmö till Olofström. Ăven om en liten del av henne tycker att det Ă€r skönt att komma bort frĂ„n kompisarna och slippa tĂ€nka pĂ„ det dĂ€r hemska som de gjorde innan sommarlovet.
I den nya klassen lÀr hon kÀnna Elena som flytt frÄn kriget i Ukraina och Oliver som spelar fotboll bara för att hans pappa vill det. Amanda Àr livrÀdd att hennes nya vÀnner ska fÄ reda pÄ vad hon gjorde pÄ sin gamla skola. Men det dröjer inte lÀnge innan hon fÄr annat att tÀnka pÄ. Vem Àr den otÀcka personen som smyger runt nere vid sjön? Och vem Àr flickan som dyker upp överallt dÀr Amanda Àr?
NÀr Amanda fÄr reda pÄ att skolan Àr byggd pÄ en kyrkogÄrd frÄn pestens tid förstÄr hon att nÄgot Àr fel. FruktansvÀrt fel. Och det vÀrsta Àr att nÄgon verkar vara ute efter henne.
Bara jag som ser Àr en hisnande spökhistoria om vÀnskap, sorg, att passa in och att vÄga sÀga ifrÄn.