Första stenen hittar Aston en ruggig kvÀll dÄ hösten hÄller pÄ att krypa fram ur skuggorna. Stenen Àr alldels ensam och alldeles kall och blöt nÀr man lÀgger tassen pÄ den. Stackars stenen! Den fÄr Äka med hem i en av matkassarna som mamma bÀr pÄ och sedan blir den nerbÀddad i docksÀngen. Varje kvÀll under vintern och vÄren gÄr Aston samma vÀg hem och varje kvÀll hittar han nya stenar som Àr ensamma eller fryser eller som verkar ha trÄkigt. En del Àr stora, andra smÄ men alla Àr det synd om och alla fÄr följa med hem till Aston och bli varma och trygga i en egen sÀng.
Astons mamma och pappa tycker till slut att det Àr lite vÀl trÄngt hemma med alla stenar. De beslutar sig för att visa Aston och stenarna en plats som stenarna kanske kommer att trivas pÄ, som de kanske till och med kan tÀnka sig att Äka pÄ semester till? Det visar sig vara en perfekt strand dÀr det redan finns mÄnga stenar som har det bra i vattnet och i sanden, hÀr vill Astons stenar verkligen bo!
Men vad Àr det dÀr? En pinne! En alldeles ensam pinne bland alla stenarna? Stackars lilla ensamma pinnen ...
Astons stenar Àr vinnaren i Bonnier Carlsens bilderbokstÀvling 2004. Det Àr en alldeles fantastisk bok som har allt det som en riktigt bra bilderbok ska ha. BÄde barn och förÀldrar kommer att kÀnna igen sig i denna vardagsberÀttelse. Texten Àr rakt pÄ sak, men ÀndÄ med en poetiskt rytm, illustrationerna gulliga och alldeles sagolika ...