Det finns böcker dĂ€r nĂ„got framtrĂ€der först i efterhand, ibland lĂ„ngt efter det att de första gĂ„ngen kom ut. Kanske Ă€r de skrivna av författare som befinner sig i en sĂ€rskild position: deras skrivande reagerade pĂ„ sin samtid utan att för den skull reduceras till symptom pĂ„ det ena eller andra politiska klimatet.Om nĂ„gra skrivande i den positionen handlar Ola Larsmos essĂ€samling. För att fĂ„ syn pĂ„ vĂ„r egen samtid vĂ€nder han tillbaka till William Heinesen, FĂ€röarnas motvillige nationalskald, Birger Sjöberg, den tidige Per Olov Enquist, Italo Calvino, science fiction-författaren Philip K Dick, C S Lewis och hans rymdtrilogi, den politiske Geijer, Badin och hans anteckningshĂ€fte och inte minst Henry James â pĂ„ grĂ€nsen mellan realism och spökhistoria.Ola Larsmo Ă€r den i sin författargeneration som kanske tydligast uppvisar ett politiskt engagemang och ett starkt förhĂ„llande till en realistisk tradition, nĂ„got som ofta kommer till synes i hans kulturartiklar. Detta tillsammans med hans pĂ„ senare Ă„r ökade intresse för science fiction-litteraturen gör honom till en sĂ€llsynt författare i sin samtid. Urvalet ovan visar pĂ„ hans unika bredd och borgar för en essĂ€samling av ett annorlunda slag.