Hans rum var pÄ övervÄningen och det hÀngde bilder av Pippi, Annika och Tommy och Katla och Mio pÄ vÀggarna.
Och pÄ andra sidan hallen fanns Sandra och Kent-Arne.
Men rörelser blev annorlunda och han hörde hur röster förÀndrades.
Och en dag var det bestÀmt. Fort gick det. Huset kom till andra och han lÀrde sig skilja pÄ jÀmna och udda veckor.
Udda som Kent.
Det blev hans namn nu sedan han trÀffat Carolin. Och hon hade ocksÄ ett barn, som hette Alice, och hon kom att bo pÄ andra sidan en tunn vÀgg, varannan vecka.
Och visst finns hon dÀr, Hjalmars bonussyster Alice. PÄ andra sidan vÀggen. Han kan höra hennes andetag nÀr hon sover, och han kan vara nÀra henne, Àven nÀr hon har smÀllt igen sin dörr och inte vill veta av honom.
Men nu Àr det visst "si och sÄ" med Kents och Carolins förhÄllande. Hjalmar tror inte att han klarar Ànnu en separation - och han vet att han inte klarar att leva utan Alice, Ätminstone varannan vecka.