Leni
Leni Ă€r vuxen ibland och barn ibland. TĂ€nk att det Ă€r sĂ„ svĂ„rt för pappa att förstĂ„! Leni kan allt, helt sjĂ€lv. NĂ€stan ⊠Tanterna pĂ„ kafĂ©et kallar Leni för sockerhjĂ€rta. BlĂ€, vilket larvigt namn, tycker Leni. Leni Ă€r ju vuxen och behöver inte Ă„ka vagn, kan knĂ€ppa jackan alldeles sjĂ€lv, Ă€ter lök och stark ost. Precis som vuxna. Det kanske inte syns utanpĂ„, men det kĂ€nns. Det Ă€r sĂ„ skönt att vara stor, att fĂ„ göra precis som man vill. Ănda tills pappa ber om hjĂ€lp med stĂ€dningen. DĂ„ Ă€r det som att det vuxna plötsligt försvinner. Inte kan Leni stĂ€da, hon hade ju tĂ€nkt leka nu. Men soporna MĂ STE bĂ€ras ut och plötsligt kallar grannen henne för "stora damen". VadĂ„ stora damen? Leni Ă€r ju liten! Leni Ă€r varken sockerhjĂ€rta eller "stora damen", hon Ă€r en trotsig och pĂ„hittig tjej, som kĂ€nner sig missförstĂ„dd för det mesta. Det Ă€r inte lĂ€tt att vara liten och stor pĂ„ samma gĂ„ng! Med Leni Ă€r ett sockerhjĂ€rta bevisar Emma AdbĂ„ge Ă€n en gĂ„ng att hon Ă€r en mĂ€stare pĂ„ att fĂ„nga och skildra det lilla barnets kĂ€nslor och uttryck. Leni Ă€r ett sockerhjĂ€rta fĂ„ngar pĂ„ pricken smĂ„barnstrots och "kan sjĂ€lv"-Ă„ldern.
