"PÄ handfatet stÄr en korg med duschkrÀm, schampo och smÄ ljuvliga tvÄlar inpackade i ljusblÄtt papper. HÎtel Montmartre, stÄr det med guldiga bokstÀver. Lola skruvar av korken och hÀller ut lite i handflatan. KrÀmen Àr vit och kletig, rinner mellan hennes smala fingrar. Vet du vad det hÀr ser ut som? sÀger hon och blinkar."
I Paris pĂ„ semester med bĂ€stisen Lola och hennes mamma. Tretton Ă„r gammal och pĂ„ vĂ€g in i nĂ„got nytt, nya kĂ€nslor som pirrar, pulserar, lockar och skrĂ€mmer. Ăverallt i Paris finns det fallosar. Höga byggnader och torn. Ăverallt i Paris finns det pojkar. Pojkar som tittar, ler och kastar slĂ€ngkyssar. I Sverige finns en mamma som blivit ihop med en Peter och ska fĂ„ barn. Och ibland kĂ€nns det som om man har vĂ€ntat ett helt liv pĂ„ att nĂ„gon ska se en.
Moa Eriksson Sandberg kan som ingen annan skildra kÀnslan av att stÄ pÄ tröskeln till vuxenvÀrlden. PÄ exakt, sparsmakad prosa beskrivs en sommar som lÄgmÀlt men intensivt vÀnder upp och ner pÄ sjÀlva livet. Boken Àr rikligt illustrerad av Erik Sandberg.