Det Àr som att infria ett löfte till det unga jaget: att skriva den hÀr boken. Boken om mig sjÀlv. En ego-historia tÀnker jag. Inte memoarer. Historia med egot i centrum men ocksÄ vÀrlden som egot bor i, pÄverkas av, slÄss emot. Ett Sverige frÄn 40-tal till 90-tal, ett Sverige dÀr kvinnors liv förÀndras frÄn ett slags pÄbjuden husmoderlighet till allt större frihet och allt större ja, vad? BÄde rÀdsla och nÀnujÀvlarskanifÄsepÄfan.
Jag Àr född 1943 mitt under kriget, av en utlÀndsk mamma som flytt nazism och kommunism och en supersvensk pappa med rationalism och perfektionism som ledord. Jag var usel i skolan. Jag fick barn innan det fanns p-piller eller fri abort. Jag ramlade motvilligt in i den helmanliga akademiska vÀrlden och blev mot alla odds professor.
Ack, mitt livs teman tar form dÀr jag lÀgger mitt liv tillrÀtta: lÀngtan efter kÀrlek (och sex), lÀngtan efter att erkÀnnas som en riktig mÀnniska, lÀngtan efter att skriva.
Och det blev ju bra. Ett slags happy ending Àn sÄ lÀnge.
Medan jag var ung Àr Yvonne Hirdmans sjÀlvbiografi. Det À en rapp och humoristisk skildring av en person som ofta stÄr mitt i striden, inte skyr konflikter och nÀstan alltid befinn sig i hÀndelsernas centrum. Historien om ett spÀnnande liv fyllt av kamp för kvinnans rÀttigheter.