Krönikan om Hyboria
Med krypande obehag insåg Conan att röstens klang dött bort. Han stod orörlig som en staty med blicken fixerad på dörröppningen bakom draperiet. Han var säker på att den oerhörda fasan skulle uppenbara sig och nå sin kulmen. Ljuset i rummet var dunkelt och disigt och håren på Conans skalp började r
