Klockan är halv tre på natten. Jag sitter på kanten av en obekväm soffa i ett sjukhusrum med armbågarna i knät och pannan vilande i ena handen. Käkarna är spända, huvudet värker. Några decimeter ifrån mig står en sjukhussäng. I sängen ligger vår yngsta dotter. Igår genomgick hon den sista i raden a...