Det poetiska språket är Katarina Frostensons signum, även när hennes texter öppnar sig mot andra litterära former. En betydelsefull diktsvit är "Joner" (1991), "Tankarna" (1994 - nominerad till Aristeionpriset) och "Korallen" (1999), alla tre autonoma diktsamlingar som formmässigt och tematiskt knyter an till varandra.