Det här skulle man kunna kalla en allegorisk pamflett förklädd till deckare. Den når inte upp till sjöwallwahlöökvalitet (kan inte låta bli att tro att klassikerna i deckarhyllan är vältummade exemplar hos författaren) men den är skriven med gott humör och inte så lite frustration. Eftersom jag sympatiserar med författarens grundtes finner jag nöje i raljerandet – annat kan den tycka som hyser motsatta åsikter. Det är många karaktärer inblandade, många namn och roller att hålla reda på. Dessutom i en form där nästan alla av de 100 kapitlen påbörjas utan att läsaren vet vilken av alla dessa karaktärer som nu står i fokus. Det påverkar min läsning negativt, då det inte går att skapa några inre bilder förrän ett stycke in i kapitlet när det avslöjas vem det handlar om. Bitvis har jag också väldigt svårt att hänga med i de komplicerade transaktioner som avlöser varandra i berättelsen. Vissa delar av romanen är uppenbarligen skrivna i all hast, för att inte äventyra dess aktualitet, vilket dessvärre äventyrat dess kvalitet en hel del. Särskilt trovärdigt är det inte heller. Hjältarna är lite för mycket hjältar. Men, som sagt, det är ganska underhållande. Men jag hade uppskattat om uppläsaren hejdat sig med ett par andetag innan varje nytt kapitel.

Spännande

De rika roffar åt sig