Brutalt ärlig, såman känner verkligen med dem och kan få en uppfattning om hur hemskt, frustrerande det är. Jag grät hejdlöst till vissa avsnitt. Det är ändå en otroligt stark kärlek och ett livsbejakande positivt driv som genomsyrar hela boken. Omöjligt att inte beröras! (Eller som Agneta hade förstått: Man blir stakt berörd av boken!) Tack för att du gett ut den och att ni delar med er, så starkt! Go girl!

Tack🙏🏼för att du tog din begränsade energi och skrev denna bok. Har haft ME i många många år nu och känner så väl igen mig i alla berg och dalbanor av hopp besvikelser och så småningom nån gnutta form av acceptans. 🙏🏼😇

En träffsäker beskrivning av livet med ME! I hennes fall var, förutom energibristen och de kognitiva problemen, ljudkänsligheten jobbigast. Jag tror också att hon har många fler symtom som hon valt att inte nämna? Min erfarenhet ligger mycket nära hennes, men min hjärna är känslig för " alla" sinnesintryck: Smaker är förvrängda, lukter mycket intensiva, vissa typer av ljus outhärdliga och värst är beröring. All form utlöser stresspirr,illamående, smärta eller inflammation. Jag skriver inte detta för att berätta om mig själv, utan för att belysa att ME på detaljnivå KAN SKILJA SIG STORT gällande symtombild mellan olika drabbade. Men gemensamt är alltid den förlamande energibristen och att minne o tänkande är gravt nedsatta funktioner. Vi ser friska ut. Ibland är min rullstol inte bara ett nödvändigt sätt att orka uträtta ärenden ( om någon annan rullar den) utan dessutom ett diskret sätt att förmedla till omgivningen att jag är FUNKTIONSHINDRAD. I många avseenden.