I debattboken Lärarens återkomst ger pedagogikprofessorn och spelforskaren Jonas Linderoth upprättelse till den svenska lärarkåren. De lärare som tror på att undervisa har under lång tid demoniserats av politiker, skolforskare, fackförbund och lärarutbildare. Detta menar författaren är en av orsakerna till Sveriges lärarbrist och en delförklaring till svensk skolas stora problem. Idéer om att elever lär sig bäst när de söker kunskap på egen hand, att man inte bör dela in skolan i olika ämnen och att all kunskap endast är konstruktioner har skadat läraryrkets själva kärna. Denna konstruktivistiskt inspirerade pedagogik berövar elever rätten till en god utbildning.
Linderoth visar på skadeverkningarna inom svensk skola på flera nivåer: från grundskolan till lärarutbildningen. Lärarens återkomst är en debattbok som introducerar ett alternativt perspektiv på lärande, samt gör en mycket kritisk genomlysning av skolans digitalisering.
Det är hög tid att bryta förvirringen och åter respektera lärarprofessionen. Håller du med om detta är du redo för Lärarens återkomst.
Sagt om boken:
Det här är en debattbok som verkligen förtjänar att läsas och diskuteras.
Marie Leijon, BTJ-häftet nr 24, 2016
... den avgjort bästa av alla böcker jag läst de senaste åren kring svensk skola och dess problem. (...) Jonas Linderoth skriver lättläst, rakt och med fångande bildspråk. (...) Jag rekommenderar starkt läsning av boken. Den är viktig ur flera perspektiv. Inte minst förtjänar lärare att hyllas. Det har kastats mycket oförtjänt skit på kåren från folk som inte begriper sig på yrket, och är det fel på systemet är det ändå lärarna som får skulden.
Torbjörn Hanö, Skolledaren nr1 februari 2017
Anonym
2023-09-07
Ojämn bok, långrandig och briljant! Författaren hänfaller till svart/vitt-tänkande där ny pedagogik ställs mot äldre pedagok och korar en vinnare (äldre). Mycket lästid slängs bort i de skyttegravarna, istället för att få blicka framåt, hade varit väldigt kul att få höra mer om hur lärare och elever ska hantera den massiva kris skolan befinner sig i. Korta partier är dock helt Briljanta och lyfter sig över den rådande debatten genom att fördjupa sig i en fin lektion i kognition, perception och lärande, Saknar dock ett tydligt barnperspektiv med förståelse för hur epigenetik och trauma påverkar barns behov av olika sorts pedagogik. Istället kallas elever "svaga elever" och påstås lämnas efter när de inte får den äldre pedagogiken, aom att det inte fanns fler alternativ. Inte ett ord om Montessori eller Waldorf, två rätt stora pedagogiska perspektiv. Hade också uppskattat en diskussion om hur ökad lärartäthet skulle kunna vara en ekonomisk samhällsnytta, contra utgifter för digitaliseringen.