Denna bok Àr den andra i en serie som handlar om Katja - flickan som för drygt 50 Är sedan kom frÄn södra Europa till Sverige, tillsammans med sina förÀldrar och sin bror. Flickan som vÀxte upp utan sin fars kÀrlek och utan att fÄ ha varit barn i ordets rÀtta mening. Som hade en barndom svart som natten i sitt ursprungsland Slovenien. Den lilla republiken pÄ södra sidan av Alperna som pÄ den tiden tillhörde Jugoslavien. Hon trodde att hon kommit till Paradiset i Sverige, men istÀllet fick hon en uppvÀxt och skoltid som var om möjligt Ànnu svartare pÄ grund av att hon rÄkade födas och bo pÄ fel sida om grÀnsen till Italien. Ett avstÄnd pÄ en halv mil, som kunde ha förÀndrat hela hennes liv.
FrÀmlingsfientligheten blev alltmer pÄtaglig i Sverige runt 1964 och eskalerade 1965, efter att Sverige varit utomlands igen och vÀrvat arbetskraft frÄn Jugoslavien, som dÄ hade öppnat sina grÀnser. Vid det laget hade ryktet om behovet av industriarbetare i Sverige hunnit sprida sig över Europa och det kom mer Àn bara duktiga arbetare. DÄ började lycksökarna ocksÄ hitta hit, och de mindre arbetsvilliga. I samband med detta vÀxte ocksÄ frÀmlingsfientligheten. Katja och hennes familj, sveptes med i detta hat. LÄngt ifrÄn alla men ÀndÄ vÀldigt mÄnga svenskar, gjorde ingen skillnad pÄ folk och folk lÀngre. De pekade hellre ut den lilla klicken lycksökare Àn sÄg den stora massan duktiga arbetare, som tillförde landet sÄ mycket.
Historien om Katja Àr hÀmtad direkt ur livet. En sann historia om en oönskad, misshandlad och utstött flicka som i motvind och med usla förutsÀttningar kÀmpade pÄ för att passa in i den svenska kulturen.