I december 2016 fick läraren Linda Björkqvist veta att hon hade obotlig cancer. Hon fick beskedet i en korridor på en överfull sjukhusavdelning utan någon anhörig vid sin sida. I den här boken samlas de texter hon skrev under de två åren hon fick leva med sjukdomen. Hon fann tröst i att skriva, och hennes förhoppning var att någon annan skulle kunna finna tröst i att läsa hennes texter.
"Hon vann kampen mot cancern!" eller "Hon förlorade kampen mot cancern!" Hur känns det att vara förloraren? Det är det ju inte så många som vet, eftersom förlorarna inte lever längre och kan berätta.
När jag fick min diagnos hade min kropp redan förlorat kampen. Jag fick aldrig någon chans att visa hur duktig jag var som försökte vinna. Jag hatar när någon säger att jag är en kämpe. Eller att jag ska kämpa på! Jag tycker det känns förnedrande. Som om den som dör av sin cancer inte kämpade tillräckligt?
Jag vill inte vara stark. Jag vill inte vara en kämpe. Jag vill bara ha tillbaka mitt liv!
Anonym
2024-01-31
Alla kommentarer om att boken upplevs bitter, är negativ osv. ni kanske aldrig behövt gå igenom något riktigt jävla jobbigt? Ni kanske aldrig varit döende och kanske saknar ni empati..? Det är en viktig bok som ger en sällsynt insyn i vad en individ/patient kan gå igenom o känna. Kanske får man vara riktigt jävla bitter när livet tas ifrån en..?
Anonym
2023-09-30
Tung och gripande, men otroligt viktig bok
martina
2023-09-07
att visa jobbiga känslor när man är sjuk är inte det lättaste. men underbart att höra att det finns fler som vågar vara ärlig mot sig själv. annars är det ju alltid de duktiga o positiva som får komplimanger. Man drar sig för att vara jobbig men det är helande att tillåta sig att gråta, vara ledsen o arg mm. en fantastisk bok som hjälper mig i min sjukdom. Tack Linda o tack till Lindas familj.