FÀlten lÄg öde. Allting hade dukat under. Djupt in i endeland styrde han sina steg över den fallna kontinenten som ingen mÀnniska sett ett slut pÄ, genom de förbjudna territorier som allt levande bÀvade inför. Det fanns ingen annan vÀg eller nÄgot annat val Àn att korsa ödemarkernas förtappade vidder, dÀr ondskan en gÄng frodades i varje skrymsle och vrÄ. Farsoten som bringat död levde alltjÀmt kvar i lÀnderna han lÀmnat bakom sig nÀr han nu fÀrdades i riktningen frÄn dÀr den kommit. Men nÄgon hade överlevt undergÄngen, nÄgon som var stark nog, nÄgon som vÀntade pÄ honom och pÄ att fÄ stilla sin hunger...