Godnatt, jord (1933) fick det sociala mörker som omgav statarna, vårt lantarbetarproletariat, att rämna. I dess obarmhärtiga ljus kunde man äntligen se hur stort förtrycket och armodet var. Rykande av verklighet skildrar romanen statarnas liv på ett gods i Sörmland – vardagsslit och fattigmiljöer, kuvad längtan och okomplicerad glädje. Ur det myllrande kollektivet framträder en rad enskilda människoöden med förunderlig närhet. Omkring dem alla doftar det sörmländska landskapet, lummigt av ekar, prunkande av vallmo. Den var 30–talets första statarroman.

Godnatt, jord är också den första och stilbildande av arbetarförfattarnas självbiografiska romaner – en berättelse om barndomens oändliga äventyr och ungdomens revolt. Godnatt, jord är både som socialt dokument och förblivande dikt en av de viktigaste böckerna från förra århundrade.

När Ivar Lo-Johansson dog 1990 efterlämnade han ett verk av enastående bredd och omfång. Han föddes i en släkt som under generationer hade varit lantarbetare på Södertörn i Sörmland. Efter en tid på folkhögskola och en rad olika kroppsarbeten i Stockholm, Frankrike och andra länder blev han författare. Hans första böcker var resereportage, men i det tidiga 30-talet återvände han till sin ursprungsmiljö och började skildra de svenska statarnas liv och arbete. 50-talet ägnade han åt en serie självbiografiska berättelser i åtta delar. Ett annat block i hans stora produktion är den s k passionssviten: novellböcker grupperade kring sju olika passioner och laster. I sjuttioårsåldern samlade han sig till sitt sista stora verk, en memoarserie i fyra band, inledd med Pubertet och avslutad med Frihet 1985, då författaren var över åttio år.