”Tror ni det blir åtal på Piccadongen?” skrev Strindberg till sin förläggare när novellsamlingen "Giftas I" kommit ut 1884. Han syftar på en beskrivning i novellen ”Dygdens lön” där kungen lyfter en bägare Piccadon - Högstedts Piccadon à 65 öre kannan – som utges för att vara Kristi blod. Och åtal blev det.

Men det var inte bara det blasfemiska som mötte motstånd utan hans syn på överklassen som en bevarande kraft av rådande sociala och ekonomiska maktförhållande. Även vad gällde synen på kvinnan och äktenskap så gick Strindberg i klinch med den begynnande kvinnokampen.

I "Giftas I" kan man läsa om en sjökapten som lever, som han tycker, i ett lyckligt äktenskap där idyllen grumlas när hans fru träffar en lärarinna som läst Ibsens "Ett dockhem" och predikar jämlikhetsidéer. Mannen förför väninnan och får så hustrun att kasta ut henne. Äktenskapet är räddat.

Strindberg visar här upp en hoppfull patriarkal syn på äktenskapet och den lyckliga familjen. Han betonar den sexuella sidan av samlivet, vilket bidrog till sedlighetsåtalet. När "Giftas II" kom ut 1886 hade Strindberg friats från åtal men också antagit en mörkare ton i sina noveller.