Efter två år i Lesotho på 90-talet är jag alltid intresserad av böcker om Afrika i allmänhet och södra Afrika i synnerhet. Trevor Noahs självbiografi om sin barndom i apartheidsystemets slut, och i den knoppande demokratin efter den, är väl värd att läsa. Som barn till en svart kvinna och en vit man var han ett illegalt barn och även efter att apartheid hade avskaffats hade han svårt att passa in i det strikt rasuppdelade landet. Vita för sig och svarta för sig - som blandad räknades Noah som färgad, men det är en egen grupp där han inte heller hörde hemma. Boken handlar därför mycket om att känna sig utanför vilka man än är med, inramat av Noahs väldigt omtumlande liv med en brutal styvfar och som småkriminell fixare i sydafrikanska townships utanför Johannesburg. En person som sticker ut är Noahs starka och självständiga mamma som verkar ha varit en stor förebild, inte minst för Noahs genomgående vägran att se sig som ett offer.

En allvarlig historia som berättas med Noah Trevor’s rappa komiska röst. Intressant att läsa om livet i Sydafrika efter Apartheiden och hur Apartheiden fortsatt satt sina spår i landet.