(1)

Flodtid

e-bok


Efter Karkas (2004) och Tal och Regn (2008) kommer Flodtid, en bok som bygger ut ord och bilder i Katarina Frostensons poetiska universum. Den ingÄr i en helhet och Àr samtidigt sin egen vÀrld med ett rakt och flödande, bÄde direkt och komplext tonfall.

SprÄket Àr hÀr pÄ stor vandring. Det Àr en bred samling dikter dÀr orden strömmar fram för att plötsligt stÄ helt stilla och betrakta vÀrlden. SprÄket undersöker, ringar in, rasar, bönfaller och besjunger.

Floden för bort, den stĂ„r för bĂ„de bortgĂ„ng och förnyelse. Det gĂ„r en mörk ström av oro och förlust genom nĂ„gra texter, som i den lĂ„nga dikten ”Jag ligger i mörker”. I centrum av mĂ„nga dikter finns vattnet – floder och kanaler som förbinder lĂ€nder och mĂ€nniskor, det livsnödvĂ€ndiga, förgiftade vattnet: ”... det borde vara förbjudet/ Ă€r orden som kommer att döda en flod”.

I de lÄnga dikterna speglas tillstÄnd i jaget och vÀrlden, oroshÀrdar och grÀnstillstÄnd. Orden roterar och spelar mot varandra. Dikterna har ofta en dramatisk nerv och ett sceniskt utspel, sprÄket rör sig snabbt mellan högt och lÄgt, mellan det vardagliga och det lyriska. De kan vara tuffa sjÀlvuppgörelser och ömma tilltal, bÄde samtal och ensamt tal.

Man Àr aldrig lÄngt frÄn ordets rot, frÄn hur sprÄkets stavelser kÀnns och verkar. Hos Frostenson fÄr vi kÀnna hur vÄldsamt sprÄket kan vara, men hÀr finns en stark tro pÄ ordets lÀkande förmÄga och pÄ sprÄkets motstÄndskraft.

Att skriva Àr en starkt kÀnnbar handling, ett samtal författaren för med sig sjÀlv och med de levande och de döda - ett rÀddningsarbete dÀr litteraturens rader ofta kommer till undsÀttning.