Till minne av Buster, Lenka, Quinna, Bamse, Loke.
Hej du speleman kan du svara pÄ min frÄga
Den e Àrlig o jag menar varje ord
NÀr vÄr herre slÀcker livets lÄga*
och de e dags att lÀmna denna jord
FĂ„r man ta hunden med sej in i himlen
Han Àr snÀll och han har vart en riktig vÀn
Han e klok o fin o skatten e betald
FÄr man det du speleman dÄ blir jag glad
Kan Àven jag fÄ komma med en frÄga?
Som jag sÄ lÀnge gÄtt och grunnat pÄ
NÀr man skall ur JÀmmerdalen tÄga
FÄr man dÄ till Busters himmel gÄ?
DÀr man ser Lenka ivrigt följa spÄren
Efter Quinna som helt vilse gÄr
DÀr man ser Loke, bÀste labradoren
Ge Nobodys Bamse en pÄtÄr.
NÀr Äskan gÄr jag alltid brukar tÀnka
Nu Àr Buster Äter riktigt arg
Kan det kanske vara sÄ att Lenka
Ăn en gĂ„ng försökte vara varg?
Eller har Quinna Ă„ter tappat sansen?
Vilket inte vore nÄgot nytt
Har kanske Bamse viftat fel med svansen?
Eller har Loke inte Buster lytt?
Efter blixt och dunder kommer friden
Tjugo tassar nu sin vila fÄr
Tio ögon sluter sig med tiden
Fem smÄ huvud in i drömmar gÄr
Kanske ni om vÄra stÀllen drömmer
Dit jag ofta Ă„ter mig beger
Av allt jag lÀrt jag aldrig nÄnsin glömmer:
Det som var viktigt lÀrde jag av er.
De tvÄ första verserna Ätergivna med benÀget medgivande av Hasse Andersson.